lördag 26 november 2011

Killer Crocodiles

Efter att ha sett Hajen på fritidsgården när jag var ung så förstod jag att det inte är helt riskfritt att ligga o gotta sej i vattnet. Allt möjligt kan dölja sej under ytan som bara väntar på att få sätta tänderna i en. Denna gången tänkte jag ta mej en liten titt på några filmer med hungriga krokodiler.

Killer Crocodile [Fabrizio De Angelis – 1989]

Några miljöaktivister undersöker ett tropiskt floddelta och finner spår av föroreningar i vattnet och snart hittar dom några rostiga tunnor med radioaktivt avfall som någon har dumpat. Tänk så mycket man kan göra med lite radioaktivt avfall. Man kan få vilka mutationer o zombies som helst. Givetvis har en krokodil muterats till en glupsk best. Finns nog hundratals filmer som bygger på detta men skit samma. Vilken tur att det finns, vi älskar ju dessa mutationer.

Lite mutor osv i den lokala byn innebär att dom inte får någon respons för sin upptäckt utan snarare tvärtom. Efter att ha hittat ett lik försöker de skylla det på miljöaktivisterna för att ha kört över offret med båten. Men en krokodiljägare som bara dyker upp säjer bara iskallt. ”Det är en krokodil som har gjort detta”. Efter att jätte krokodilen har festat lite på byborna så råder det ingen tvekan. Det är en krokodil o jakten kan börja. Krokodiljägaren ger sej ut för att bli kvitt denna mega stora hungriga best medans miljöaktivisterna vill fånga den levande. Det kan ju vara en ny art eller…. Dom ändrar sej så småningom.
Filmen är väll inte den bästa men jag får ändå en ganska skön känsla i kropp o själ när jag tittar på filmen. Jag har alltid älskat Italienska filmer för det var liksom där det hela började för mej från den tiden när jag hade köpt min första VHS bandspelare och hyrde filmer. Filmen är fruktansvärt ologisk på många ställen. Kolla bara in första offret i byn när han ska rädda den lilla flickan som är på väg att bli en liten munsbit. Hur bär han sej åt haha…. Varför låter Mr. Croc så konstigt hela tiden??? Som jag brukar säga. Skit samma, vi tittar inte på dessa filmer för att dom ska ”vara bra” på det sättet som ”alla andra tycker”.

Krokodylus aka: Blood Surf [James D.R. Hickox - 2000]

Ännu en film i ologiskt tänkande. Den enda behållning jag har av denna filmen är Kate Fischer och hennes underbara dubbel-DD och när min son fällde kommentaren ”Varför tar hon inte Uzi?”. Scenen där en pirat är lite småsugen på Cecily ”Kate” men råkar en aning illa ut. Lite förnedrande igentligen för i scenen innan nockar piraten bruden med A kupa och väljer DD haha…. För oss som har sett filmen tror jag nog att många skulle välja Arti ”Taryn Reif” för hon verkar lite busigare hm… Lite till handlingen då.

Någon idiot kommer på idén. Om vi häller lite blodigt kött i havet och lockar till oss en massa hajar och sedan surfar bland dessa och samtidigt filmar detta för en dokumentär så kan vi göra stora pengar. Det är faktiskt lite spännande när dom surfar bland hajarna med det visar sej ganska snart att det är något helt annat som är betydligt farligare. Nämligen en jätte krokodil. Om en sådan här film ska fungera måste man ju lösa problemet med, vad gör vi med båten? Den måste ju på något sätt försvinna ur bilden annars är det ju bara att segla hem igen. Hickox löser detta på bästa möjliga sätt. Krokodilen sänker båten och äter upp besättningen. Enkelt och bra. Nu kör vi. Smörgåsbordet är serverat och jakten kan börja men då händer något oväntat. Det dyker upp ett gäng pirater beväpnade med ”Uzi” enligt min son. Filmteamet lyckas köpa sej en plats på piraternas båt men dom har andra planer för teamet. Ja då har vi ännu en båt att bli av med men det löser sej ganska enkelt. Här utspelar sej en helt underbar scen som absolut inte får missas. Krokodilen hoppar upp ur vattnet och kniper en pirat. Visste inte att krokodiler kunde hoppa som delfiner.
Här finns även en arg, sur, bitter, enveten krokodil jägare som ska ge igen för gammal ost. Lite snusk och lite blodiga effekter förekommer också. Med lite popcorn och fötterna på bordet går det alldeles utmärkt att pina sej igenom denna film med ett litet leende på läpparna.


Croc [Stewart Raffill - 2007]

Sist ut i serien om blodtörstiga krokodiler är Croc. En Amerikansk film som regiserats av Stewart Raffill som bl.a. regiserat den klassiska The Philadelphia Experiment som säkert en del kommer ihåg när vi satt med våra VHS bandspelare.

Filmen börjar med att två thailändska fiskare använder sej av dynamit för att fånga fisk som dom sedan håvar in. Felet är att dom själva håvas in av en jätte krokodil. En lovande början. Filmen utspelar sej runt Krabi i Thailand. En helt underbar miljö. När det uppdagas att det finns en krokodil i området som äter människor beskylls givetvis en krokodilfarm som ligger i närheten som givetvis hävdar motsatsen.  Jack McQuade som spelas av Peter Tuinstra och den underbara Sherry Phungprasert som spelar Evelyn Namawong ger sej ut på jakt efter krokodilen för att bevisa motsatsen. Så småningom blir alla på farmen inblandade och givetvis finns det en krokodiljägare som lurar i vassen. En råbarkad man med solbrillor, cowboy hatt, ena benet som stålprotes och med en whiskey röst som får Lemmy att blekna. Krokodiljägaren spelas av Michael Madsen som medverkat i mänger med filmer gör en ganska tam roll här faktiskt. Han för styra båten o skjuta lite med et är dom andra som får göra grovjobbet när krokodilen ska dödas.
Detta är en film som dom försöker få till en A film men det blir bara en B film och sådana filmer blir lätt tråkiga. I en riktig B film eller  ”z-grade” film kan man alltid sitta o skratta lite åt och på så sätt få en härlig upplevelse av. Tittar man på IMDb så står det TV film så den är förmodligen producerad för TV så det är inte mycket effekter att tala om heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar